Livsmedelsakademins vd Lotta Törner efterlyser unga välutbildade människor som kan röra sig fritt mellan de olika kulturerna som råder på företag, inom forskningen och i den offentliga sektorn. I nästa omgång av vårt traineeprogram ska Livsmedelsakademin dra sitt strå till stacken. Läs hennes krönika. 

Vi har levt med den länge nu, den svenska paradoxen. Vårt land är världsledande när det gäller forskningssatsningar, men resultaten i form av nya produkter, tjänster och företag är blygsamma i en internationell jämförelse.  

Det sägs att vi lever i ett kunskapssamhälle och i en tid då konkurrensen från bland annat låglöneländer ständigt ökar, så borde kunskapen vara hårdvaluta. Det är ju med kunskapen som viktigaste ingrediens vi kan skapa mervärden i verkligt skarpa produkter som människor är beredda att betala en slant extra för. Men det är något som klickar.

Trots att mycket hänt på senare år, råder fortfarande stora kulturskillnader mellan forskningen och företagen. Det är på många sätt naturligt. Forskningen och näringslivet har – och måste få ha – olika drivkrafter och tidshorisonter. Men det faktum att både forskningen och företagen har mycket att vinna på att ny kunskap kommer till användning borde kunna leda till en förändring. Inom Skånes Livsmedelsakademi har vi i många år arbetat med att skapa mötesplatser och nätverk i sfären mellan forskning, företag och offentlig sektor. Genom innovationsgillen och framsynsprocesser har vi tydliggjort problem och utmaningar som företag och forskare kunnat bearbeta med gemensamma krafter. Resultaten har ibland varit häpnadsväckande och manifesterats i såväl nya produkter och tjänster som ny, behovsmotiverad forskning. Och ännu mer glädjande är att de olika aktörerna lärt sig nyttan av att samarbeta och att de fortsätter med det även utan vår medverkan.

Innovationer kan inte beordras fram, men det går att förbättra förutsättningarna för att de ska uppstå. Som den systemaktör Livsmedelsakademin är, vill vi främst jobba med innovationer på systemnivå. Det handlar om att testa och utvärdera modeller och tjänster som har potentialen att skapa stora och viktiga mervärden, men där den enskilda aktören, oavsett hur stor denna är, inte klarar av uppgiften ensam. Ingen enskild aktör har den totala överblicken och få vågar att riktigt satsa. Då vågar vi! Med våra innovationspiloter tar vi risken. En sådan är projektet Måltidsglädje på Trelleborgs lasarett, som du kan läsa om på sidan 8-9. Där förverkligas det senaste inom måltidsforskningen på plats och till direkt gagn för patienterna. När vi lyckas med en innovationspilot, skapas nya möjligheter för alla inblandade. Och om vi inte skulle nå ända fram, så lär vi oss ändå väldigt mycket på vägen och vi är alltid beredda att ta nya tag.

En av våra allra viktigaste uppgifter just nu är att jobba med att förena behov och resurser i triple-helix perspektivet på ett sätt som kan få verklig fart på innovationsarbetet i livsmedelsnäringen. Vi vill göra det genom att använda den offentliga sektorn som en ”driver”. Det kan sammanfattas ungefär såhär: om den offentliga sektorn, som idag serverar cirka tre miljoner måltider om dagen, bestämmer sig för att man ska premiera till exempel måltider med tydlig hälsoprofil eller funktionella egenskaper vid sina upphandlingar, så uppstår vips en jättemarknad för mervärdesprodukter.

Företagen får nya affärsmöjligheter, patienterna får bättre mat, samhället får friskare människor och forskarna får avsättning för sin kunskap. Morot istället för piska. Med våra innovationspiloter visar vi att det fungerar!

Men till syvende och sist handlar allt framåtskridande om de människor som befolkar de olika systemen. Företagen, forskningen och den offentliga sektorn. Själv har jag förmånen att dagligen träffa dugliga, engagerade, handlingskraftiga och idérika människor från alla dessa sektorer, men slås ändå alltför ofta av hur svårt de kan ha att verkligen förstå varandra. Ibland är det som om de talade olika språk. För att komma tillrätta med det, tror jag att det skulle behövas en helt ny generation av ”free agents”. Unga, välutbildade människor som kan röra sig fritt mellan de olika kulturerna och knyta ihop nya konstellationer av kunskap, idéer, resurser och ambitioner och lägga grunden till gränslös innovation.

Vi ska dra vårt strå till stacken. När nästa omgång av vårt traineeprogram drar igång hösten 2013 planerar vi att stoppa in ett gäng unga, hungriga ”innovationstraineer” som kommer att få en helt unik överblick och utbildas för att överbrygga klyftor och se möjligheter istället för problem. Jag är otroligt nyfiken på vad de kommer att kunna åstadkomma. Vår roll är att visa att det går!

Lotta Törner